Det jag menar är att jag får inte, kan inte tala om för andra hur de ska leva sina liv. Det går inte för sig.
I Bibeln, boken som heter Matteusevangeliet står det i klartext:
Döm inte, så blir ni inte dömda.
Vi* är så ruskigt illa ute för det är just det här som många av oss ägnar sig åt. Att döma. Stå utanför Jonas Gardells föreställningar och demonstrera eller bränna hans böcker på bål.
Eller tro att bara för att han eller hon inte längre kommer till kyrkan, som endast är en byggnad, så är han eller hon på väg bort från Gud. I själva verket kanske han eller hon står närmare Jesus än jag någonsing gjort.
Det här är jag så trött på. Så trött, trött, trött, trött, trött, trött.
Vi skyr allt som inte passar in inom vår frikyrkliga låda men anser ändå att vi kan ha åsikter om uttryck trots att vi inte vet något om det. Det rimmar så illa.
Jesus, kom och bo i min låda så att jag vet var jag har dig!
När ska vi lära oss att ständigt byta perspektiv? När ska vi åka på Pridefestivalen eller ta ett glas vin på den lokala puben? Får jag bära skyddskläder så jag inte blir smittad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vill inte föra hätska diskussioner om kyrkan. Men jag vill gärna höra dina tankar om att vara Kristuslik eller tankar om andlighet.
Jag tar helt enkelt bort kommentarer som inte passar sig. För här bestämmer jag.